KB-intruktör!!!!

Jag kan nu stolt meddela att jag från och med i söndags kan titulera mig kettlebellinstruktör!!!

Förra helgen var jag på Spartan i Motala och fick en mycket bra och otroligt givande Kettlebell grundutbildning. Det matades de 4 klassiska övningarna en hel helg. Det kan tänkas mycket för endast fyra övningar, men det behövdes kan jag lova för att verkligen få in tekniken. Utöver det hade vi rörlighetspass, uppvärmning och lektioner i hur man instruerar i kettlebell, allt enligt den genuina Spartanandan.

Betty har talat så gått om Spartan - de är som en familj! Och jag kan bara hålla med. Det var ett trevligt och härligt mottagande men så skönt avslappnat, precis som jag gillar det.

I höst så kommer jag tillsammans med Anna, som också är tränande i the B-ROOM, att hålla nybörjarklasser i KB. Något som jag ser fram emot och som jag är grymt taggad inför! En utmaning och väldigt en positiv sådan. Can't wait!

Jag och Anna kommer att köra egna pass och nöta teknik för att förereda oss för en kommande certifiering i Kettlebell som går av stapeln i höst. Vägen dit ska bli rolig och jag kommer att göra ALLT för att få tekniken att sitta till 100% (tekniknörd som jag är)! Det inte bara för min egen skull utan för det ansvartet jag bär när jag nu ska instruera andra i Kettlebell.

Nedan följer helgen i bilder, de får tala för sig själva. Känn energin, känn glädjen även om bilderna inte kan förmedla hur det faktiskt var att vara där i nuet, omgiven av sköna deltagare och proffsiga instruktörer.




Började med en minst sagt annorlunda uppvärmning!

 

Sen matades det svingen, om och om igen ända fram till...

 

...en väldigt välsmakande lunch!

 

En del av det glada gänget



Bakom kulisserna, Spartan-Olof går in för sin uppgift

 

Gäller att ha fokus när man nöter Clean :)

 

Anna sätter en dubbel!!!

 

Mycket nöjd efter första dagen



Ok, en liten Windmill också..



Där satt den - the Jerk!

 

Strålande glad efter en fantastisk helg!

 

TACK Olof och Chris för två mycket lärorika dagar och för det fina välkomnandet in i Spartanfamiljen! Och TACK Betty för all din stöttning, den väger guld!!

Paus

Då har det varit paus ett tag, en välbehövlig sådan. Livet har rullat på i en väldig fart så en del saker har fått stå undan, som den här bloggen till exempel...

Dagarna som gått har inneburit mycket jobb med sena kvällar, men så är det ibland och det känns helt ok. Jag är en person som hellre sliter mitt hår i mitt jobb än att alltid ha så där lite lagom med långa fikapauser. Alla är vi olika!

Ett lugnt valborgsfirande gick av stapeln som brukligt varje år vid denna tiden. Grillat och ett gott vin avnjöts med kära syster, sambo och min underbara systerdotter. Lite senare på kvällen åkte vi ner till city för att vara med på firandet nere vid sjön som bjöd på pompa och ståt som vanligt och för att inte tala om ett spektakulärt fyrverkeri! Det var premiär för mig, men det blir fler besök på kommande varlborgar(säkert inte ens något ord) framöver är jag övertygad om.

Lite allmänt påtande i trädgården har också hunnits med i form av mossrivning och lite annat pill. Är det bara jag eller visst blir man lika glad varje år man ser den lilla löken titta upp i rabatten? Sån njutning att se livet i växtligheten som börjar ta form sakta men säkert. Altanen som man längtar sååå till att få hänga på behövde även den en omgång med penseln. Det är sådana här "att göra-grejer" som hör livet till och som man helt enkelt måste skaffa sig tid till. Också en anledning till att sedan hämta andan lite extra då och då.

En sån underbar dag idag! Jag och min käraste har legat och latat oss i solen och smidigt planer för en resa som kommer att göras framöver. Vilken känsla det är -spänning, nyfikenhet, excitement, ja allt på en gång! Nästan det som är mest spännande, är det inte så -vägen dit...

Nedan följer lite bilder från tiden som gått!



Spänn bålen!!!



Kvällsolen bjöd på något lite annorlunda...



Gatans största Bok lovar grönska även denna vår



Kolla in mina lökar :-)



Inte så tokig syssla ändå!



Årets första grillning på hemmaplan - check!

 

 

Sist och faktiskt minst:), men bästa sällskapet!!

 

Vad hände med spontaniteten?

Varför ska allt vara så omständigt hela tiden?

Varför kan det inte vara lite mer spontanitet i oss vuxna, komplicerade människor? Jag i alla fall går och ojjar mig och tänker -Varför grillade jag inte mer korv i vinter, jag menar hur gått är inte det? -Varför tog jag bara inte ryggan och fyllde med varm choklad och mumsiga smörgåsar och rotade fram skrillorna och tog den där rundan på sjön när ändå isen låg så fin? Nu har denna årstiden gått och är liksom förbi och mycket har man missat. De där små härliga ögonblicken i livet som egentligen är de som betyder mest...

När sommaren lider mot sitt slut kommer jag garanterat ojja mig över varför jag inte bara hoppade upp på hojjen och började trampa utan någon särskild destination och stannade där jag tyckte det var vackert och ville avnjuta min spontant fixade lilla massäck.

Att vi människor nu för tiden har så enormt mycket krav på oss själva, det vet vi ju, men det känns som att det krupit närmare de saker som man förut tog med klackspark och lite som en självklarhet. Nu är allt man gör ett stort projekt eller rättare sagt, man GÖR det till ett stort projekt. Jag tror att det är svaret på varför vi inte är så spontana längre.

Om man ska bjuda in till lite fika så ska man helst bjuda på något som både är nyttigt, ekologiskt, närodlat, fantastiskt gott och för att inte tala om hur fantasifullt det samtidigt helst ska vara. Tanken på en midsommar i min regi gör att jag ser en klassisk pripps blå reklam där alla tar ett litet dopp efter att ha skålat och intagit sill i massor, solen står som högst på himlen och framåt kvällen sitter alla underbart fräscha och lyckliga i sina pippitröjor och sjunger tillsammans kring en värmande, öppen eld. Sällan det blir så. En veckas planering har man lagt på hur "detta årets midsommardukning" ska se ut för att sen skrika rakt ut; Oh noooo, what are we going to have as a center piece????!!!!!

Ja, men ni hör ju! Hur galet har det inte blivit?! Jag kan endast tala för mig själv, men jag anar att jag har några likasinnade där ute som resonerar precis som jag och är förbaskat trött på det också.

Nä, när jag började tänka i dessa banor igen så kände jag att det fick vara nog. Och därmed basta! Jag åkte hem från jobbet, tog en sked, lockade med mig ett trevligt sällskap, svängde förbi närmaste butik och haffade en Ben & Jerry´s och gasade iväg till närmast mysiga ställe i solen och satte mig ner. Och där satt jag och slevade glass och njöt, pratade och njöt lite till. Så enkelt, så lätt och sååå spontant!

B & B in the B-ROOM!!

Ja, vart ska jag börja...

Jag har varit på mitt livs första träningsevent. Den bjöds på här i vår lilla stad och den var sååå FANTASTISK!! Det var Spartansystrarna Magdalena Bibik och Betty som bjöd upp till dans i the B-ROOM!

Lördagen började med ett Built by Bibik in the Park Bootcamp. Vi dela upp oss fyra i varje lag. Det var kallt och ruggigt, men det tog inte lång tid att få upp temperaturen. 100 utfall, 200 box, 50 armhävningar på bänk, 50 sit-ups på bänk, 50 dips, 100 knäböj, ja ni ser ju -det var tufft! Detta var dessutom bara ett axplock av godbitar till övningar som skulle utföras.  Vi tävlade mot resterande lag vilket genererade lite extra energi och jävlar anamma! Vi ville ju vinna liksom :-) Det gjorde vi inte MEN vilken träning! Och kul och omväxlande att det var utomhus, det var första gången för mig och absolut inte sista!

Därefter var det tillbaka till the B-ROOM för att inta en gemensam lunch! Så roligt att träffa alla nya människor som åkt en bra bit för att spendera helgen på detta event. Tiden rusade iväg och snart var det dags för något som verkligen var över förväntan jobbigt - Spartan Moves. Ett program som Magdalena Bibik tagit fram och körs i Spartans anda. Det var 30 minuter hård träning med ett gummiband som redskap och rörelser i takt med musik. Riktigt kul och jobbigt (läs mjölksyra)

Sen var det Manmaker!! Ett tufft pass, med 40 sekunder på varje övning och vi jobbade i par och byttes av eller körde på parallellt. Det var ungefär som vårt Funktionella Fys-pass på måndagarna, men istället för att välta ett däck på 60 kg, så var det nu 90 kg som gällde... ja, ni förstår ju. Avslutningen var en parövning där vi skulle genomföra 50 manmakers, jag upprepar 50 manmakers. Ni som inte vet vad det är kan jag bara säga att det är grymt tufft. Sving med två kulor, clean and press, sving, ner och gör rodd. Ett grymt kul pass och den kämparglöden som var i the B-ROOM under detta passet var magisk!!!

Sist men inte minst, avslut på lördagen... en och en halv timme Zumba. Inte på något sätt så fysiskt ansträngande för musklerna, men flås och kroppen var verkligen i ständig rörelse, så jag kan ju bara tänka mig hur bra förbränningspass detta är. Magdalena Bibik var den som ledde passet så klart! Alltså vilken energi denna människa har, endorfinerna fullständigt sprutar bara av att se henne in action. Respekt!

Kvällen avslutades lite spontant hos Betty och Martin över en supergod middag och trevligt sällskap! Dagen kändes så fulländad på så många sätt. Och det bästa av allt, helgen var inte slut än...

Söndagen började med dans för dem som ville. Danceaerobics är säkert fantastiskt kul, men det här med dans, som betyder mycket koordination är inte min starka sida, snarare min svaga, så därför samlade jag energi till KB-passet som väntade efteråt. Även detta passet tufft, och med en avslutande parövning. Där krävdes ett grymt pannben!!

Nu började denna helg lida mot sitt slut... Bootcamp utomhus igen och denna dagen var vårsolen närvarande vilket gjorde oss alla lite extra glada tror jag! Vi delade upp oss i två lag och började fightas! Vilket gäng vi var, helt otroligt, vilket pepp! Dragkamp, planktävling, stafett och lite till!

Tack till Betty, Magdalena Bibik, Martin och Janne för en grym helg och förstklassig coaching! Och tack alla fantastiska deltagare, ni var så grymma! Hoppas verkligen vi ses på nästa event!! Nedan följer en bildkavalkad från helgens äventyr. Enjoy!

Kaffepauser måste man ha, Anna kör stenhårda "manmakers", Janne Westerlund inspirerade med en föreläsning under lunchen -The sky is the limit!, Lite Zumba moves!



Hela gänget samlat! Jag, glad med mitt blå klot. Kolla in tuffa Spartan systrarna Betty och Magdalena!



Härliga Eva! Ingen peppar som du under passen - underbart!



Mina wingmates, Anna och Sara!

 



Fick träffa fina Cilla!!



 



En mycket lycklig vinnare! (galen kanske ;-))



 



Bilden som säger allt



 

 

 

Sommarfighten

Det var ett tag sedan nu...
Veckan som varit har inneburit mycket jobb och annat som tagit min tid. Träningsmässigt har det inte riktigt blivit som planerat och jag har väl varit inne lite i en svacka med tanke på min rygg som begränsar mig i min träning. Man kan ju träna annat som inte frestar ryggen, men jag har lite svårt att inte köra på hårt när jag väl tränar. Jag antar att jag får se det som ett nytt mål - Att inte lägga av helt när något begränsar! Viktigt för att träningen inte ska stagnera helt och hållet. Apropå det...

Tänkte berätta om "Sommarfighten"!
Vi är ett gäng tjejer närmare bestämt 27 stycken som alla har satt upp olika individuella mål att försöka nå under 4 månader. Målen varierar, kost, muskler, viktminskning, löpmål osv. Vi träffas varje söndag på ett hårt tufft pass som Betty satt ihop. Vi har en stängd grupp på facebook där vi peppar varann, ibland ber om pepp, delar med sig av lite pass, recept mm.

Mina mål då... Jag kan börja med att säga så här att jag är ingen träningsmänniska, jag är inte van att träna och har inte gjort på över 11 år. Helt sant. Någon gång har jag köpt mig ett kort på någotträningshak, känt mig taggad till tusen, gått dit 3 ggr sen har det varit något minimalt motstånd som gjort att jag inte fortsatt. Alla ursäkter har jag dragit högt och ljudligt för mig själv och tyckt att de varit helt legitima. Yeah, right säger jag så här i efterhand när jag låter den sensibla hjärnhalvan säga sitt.

Jag vet inte vad det har varit som gjort att jag aldrig riktigt kört igång. Jag har ju innerst inne ändå velat träna på något sätt. Jag tror så här i efterhand att det varit för att jag inte tidigare riktigt hittat min grej. Sen kan du ju lägga till en dos lathet på det.

Nu har jag hittat det funktionella gymet the B-ROOM, tränaren Betty och så alla härliga tjejer som tränar där. Många har jag hört säga, - "Nu höjer jag en nivå!!" Själv har jag precis börjat på level 1 och det är stort. För mig. Jag har just insett att jag blivit en tränande. Också.

Ett av min personliga mål har varit att få kontinuitet i min träning. Eller egentligen, "börja träna och sluta inte". Träningen för mig står aldrig ensam, det har den aldrig gjort. Den är en tredjedel i en kombination med två andra minst lika viktiga komplement: Kost och vila. Jag har därför också som mål att se till att äta ordentligt både innan och efter träning. Vilan får jag automatiskt eftersom jag inte vill träna mer än 3, kanske 4 pass i veckan och detta för att jag inte ska tappa träningsglädjen och sluta träna som jag alltid gjort tidigare. Små steg you know!

Idag hade vi en utvärdering med sommarfighten. Alla fick säga sitt, hur och vart man står med sina mål. Jag tänkte på de andra målen jag skrev ner i februari, mer mätbara i form av styrka och visuellt, de är verkligen inte ett dugg intressanta längre. Kvar står nu endast kontinuerlig träning, kost och vila. Det som jag lagt till är att ha tålamod och börja om från början med annan teknik, detta på grund av min värk i ryggen. Det är det allra viktigaste för mig just nu och även om jag bestämt mig och det känns helrätt, sunt och förnuftigt och allt det där så är det trots allt frustrerande att inte kunna ge 130% som jag är van vid och så som jag vill träna. Så, tålamod ställ upp nu ok?

I onsdags körde jag ett Kettlebellpass, inte alls lika svettigt och jobbigt som jag brukar få det att bli, MEN passet var nästan smärtfritt. Jag var så glad att jag sjöng högt i bilen på vägen hem från the the B-ROOM! 10kg kunde jag ta. Från att det gjort ont när jag svingat utan kula till att fixa att svinga en bag in box (ja, det är säkert) till att nu kunna svinga med 10kg var en härlig känsla. Nu ska jag ligga här ett tag. På tian.

Mitt nya mål: Sakta men säkert jobba med att hitta mitt ytterläge genom att satsa  s t e n h å r t  på tekniken i alla övningar jag gör! Det får inte göra ont, då backar jag -gör om, gör rätt.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen... en dag i taget.

Bild lånad härifrån http://www.nattstad.se/linablomberg?id=6153561

Påskhäng

Vilken underbar påsk jag haft! Jag har verkligen lagt fokus på att VILA. Ryggen känns faktiskt mycket bättre av det. Även om hjärtat skriker träning så får jag låta hjärnan ta över med sina kloka ord...

Jag har blivit ordinerad vila i en vecka på all träning i överkroppen av olika orsaker så det har bara varit att bita ihop och njuta av allt annat som påsken bjudit på t ex att umgås med nära och kära som var mer än välbehövligt. Lite promenader har det blivit och sen har jag unnat mig ett ben och magpass. Utfall, knäböj, knäböj med sumokick, dynamisk planka och sidoplanka och lite andra magövningar. Att bara träna med kroppen är så underskattat. Dagen efter kändes i både mage och rumpa. Ljuva träningsvärk, du är så välkommen!

Denna vecka bjuder bland annat på ett efterlängtat Kettlebellpass. På torsdag är det Medlemskväll i the B-ROOM med fokus på svingteknik. Det kan man aldrig få för mycket av. Fredag Funktionell Fys utomhus och på söndag är det sommarfightsträning igen. Jag saknar tjejerna, the B-ROOM och träningen!

Så efter äggmålning, mat och dryck, soffhäng och mys är jag nu mer än redo att starta igång maskineriet igen. Jag hoppas innerligt att ryggen fortsätter att visa sig från den goda sidan.

Återhämtning och middag!

Vilken dag det blev igår!

 

Den började med att jag slog upp de gröna på helt eget initiativ. Jag fullkomligt älskar när den möjligheten ges. Det vill säga att inte vakna av en ivrigt, hetsringande klocka, som gör att man slipper vakna med hjärtat i halsgropen. Bara det är underbart i sig.

Efter det långfrukost i lugn och ro till morgontv. Ljuvligt! Sedan följde en rätt händelselös dag men fantastiskt lugn och skön, precis som jag ville ha den. Jag väntade nämligen på att klockan skulle slå halv sex då Betty bjudit in till ett spännande "Återhämtning/Rörlighetspass" i the B-ROOM. Detta var ett extrainsatt pass som skärtorsdagen bjöd på. Det var inget jag tidigare gjort men jag gillade det. Många av övningarna gjordes i ett mönster, man kom liksom in lite i ett flow tillsammans med skön musik i bakgrunden.

 

Jag är väldigt överrörlig och trodde inte att passet skulle ha sådan effekt som det faktiskt hade, så detta är absolut något jag skulle kunna tänka mig att göra igen!

 

Okej, så inte nog med att jag fått hänga med bästa sommarfightstjejerna i the B-ROOM, jag fick äta middag med dem också. Lyx. Och vad trevligt det var! Det visade sig att vi hade mycket att prata om och det var inte bara träning. Vi åt och vi pratade, pratade och åt lite till och många goa skratt blev det. Ja, faktiskt ända tills kyparn vänligt och bestämt meddelade att det stängde restaurangen.

 

Tack härliga tjejer, bästa skärstorsdagen på många år!!

 

Dagen i bilder (men med en dålig mobilkamera tyvärr)